tisdag 1 maj 2012

Inlägg inför exkursion från Grupp 1a


· Vulkanism, Pangea (Emelie)
Pangaea
Pangaea betyder hela jorden och är superkontinenten som var under mesozoikum. Detta var innan det blev dagens kontinenter. Det var två superkontinenter som drev ihop och bildade pangaea för 250 miljoner år sedan. Det medförde jordens största dödande av organismer, då 95%  dog ut.  Pangaea såg ut som en stort C och det finns fortfarande bergkedjor som bildades under denna tid. Dessa är exempelvis Appalacherna i Nordamerika och Uralbergen i Centralasien.

Klimatet på superkontinenten var varmt och torrt vilket påverkade djur och växter då det var brist på vatten. Det fanns ett hav som var runt Pangaea och sägs vara lika stort som alla nuvarande hav tillsammans. Superkontinenten Pangaea var dock inte den första superkontinenten på jorden.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Pangaea


Vulkanism
” En vulkan är en öppning i jordskorpan, där het magma (smälta bergarter) tränger upp från jordens inre och stelnar till lava då den når ett kallare medium, såsom luft eller vatten.” (http://sv.wikipedia.org/wiki/Vulkan)

Vulkaner är som ventiler för den hettan som är i jordens inre då het bergartssmälta magma trängs upp till jordytan och kommer upp som lava vid vulkanutbrott. Vulkanism sker framför allt vid gränserna mellan jordskorpans plattor, i de oceanska ryggarnas mittpunkt och vid kontinentala riftzoner. Det som händer är att jordskorpan spricker och plattorna glider isär vilket gör att jordskorpan glider ner och smälter då upp till lava. <när vulkanism sker i mitten av de oceanska ryggarna så är det utmed sprickorna i havsbotten. <då bildas undervattenslava som blir stelt av det omgivande havsvattnet och får då en kuddliknande form.

Det finns även isolerade vulkaner som inte är vid en plattgräns utan är mitt på en platta. Dessa kallas för ”hotshots” (hetfläckar). Det som händer är att het magma i jordskorpan trängs upp och bränner sedan hål på jordskorpan.

Man kan inte svara på hur många vulkaner som är ”aktiva” då vissa vulkaner har utbrott ganska regelbundet medan andra kan ha utbrott med flera hundra år emellan.
När vulkanism sker i kontinenternas inre eller i riftzonerna så förekommer både basisk och sur magma. En del av de vulkaniska bergarterna i dessa miljöer har en sammansättning som är ovanlig då sammansättningen är med grundämnen som exempelvis natrium och kalium.

http://www.nrm.se/sv/meny/faktaomnaturen/geologi/vulkanerochjordbavningar/vulkanerochvulkanism.1070.html

· Istiden (Emelie)
Istid kännetecknas av att stora landsområden blir täckta med is. Detta sker under en period i jordens historia. Vi har många hört att det har varit fyra istider i historien, dock vet forskarna nu att det har varit fler än så. Det kommer komma en istid om ungefär 60 000 år men den kommer inte vara så kraftig. Begreppet istid betyder nedisning och avser både en nedisning och en längre period med flera nedisningar. 
Den istid som var senast kallas för Weichselistiden och började för ungefär 115 000 år sedan och slutade för 11 500 år sedan. Den täckte större delen av jordens landsområde med is. Weichselistiden täckte landskap från norra Tyskland och hela Skandinavium, dock inte de västra delarna av Jylland. Den äldsta istiden som vi vet var för cirka 1 miljard år sedan.
I Sverige kan man finna spår av den senaste istiden då nya jordarter och landskapsformer bildades. Jordarterna morän, isälvssediment och glacial lera bildades bland annat. Vi kan se landskapsformerna som bildades exempelvis rullstensåsar, dödisgropar och drumliner.
När en nedisning sker kan havsytan sjunka upp till 100 meter då vattnet blir till is. Det medför även att landområden trycks ned då isen blir tung.




· Fossil (Viola)
”Fossil är rester eller spår av djur och växter som bevarats i olika typer av sediment eller sedimentära bergarter som avlagrats någon gång i jordens historia”. Sedimenten förstenas ofta och omvandlas till kalkstenar, sandstenar, lerstenar, lerskiffrar, och tuffer.
Fossilen hjälper oss att förstå hur livet såg ut på jorden vid olika tidspunkter och även att förstå livets utveckling genom årmiljonerna. De kanske mest kända fossiler är dinosauriernas fossiler men det finns fossil av andra djur och växter. Fossillen kan bildas på några år eller
det kan ta mycket längre tid beroende på hur fort sedimenteringen sker, på miljöfaktorer som fuktighet och värme.
VÄXTERNA kan bevaras på olika sätt beroende på processen som ledde till att de blev fossiler. De blir inkolade, förkolande, förstenade eller bevaras som avtryck.
Inkolning. Växten blir inkolad om den faller till botten av ett hav, sjö eller flod och överlagras av sediment. På grund av faktorer som syrebrist och hög tryck blir växten inkolad (växten blir starkt tillplattad).
(Inkolat blad av en mesozoisk fröormbunke)
Avtryck (avgjutning). Växten blir inlagrad i sediment, ihoppressad och inkolad men sedan inte bevarad (det är bara avtrycket som består).
Förkolning.Fossila blommor, frukter och frön som är bevarade tredimensionellt tack vore en
process där blommorna, frukterna eller fröna var utsatta för vegetationsbränder och sen bevarats som träkol (de har hittats i Skåne).
Förstening. Försteningsprocessen innebär att växterna blir förstenade genom indränkning av
kiselsyrehaltigt eller kalkhaltigt vatten och det är silikaterna, karbonaterna
och järnet som är inblandade i försteningsprocessen.” Detkan ha skett medan de fortfarande levde, kiselhaltigt vatten sögs upp av växten, eller genom impregnering efter att de dött”. Det finns platser på jorden där det finns förstenade skogar på grund av vulkanutbrott som har
inbäddat skogarna i aska.
Bärnsten. Bärnsten är fossil kåda från barträden Pinus succinifera. Färgen är gul-brunaktig och kan hittas i form av oregelbundna klumpar eller i form av droppar och kan innehålla fossila rester av insekter och växter.
( Bärnsten som innehåller en insekt)
DJUR. När det gäller djurfossil bevaras endast de hårda delarna av djuret (ben, kotor, käke). Ett djur blir fossil om det hamnar i vatten och bäddas in i bottenslam.
Det finns så kallade ”levande fossil”, alltså arter som fortfarande lever men som finns bevarade även som fossiler. Exempel på ”levande fossil är Ginkoträdet (Ginko biloba), Kinesiskan sekvojan och det australienska barrträdet Wollemia. Wollemia fossilen fanns redan för 90 miljoner år sedan (en senare del av krita).
I Sverige hittades fossil av armfottingar, leddjur, bläckfiskar-ortoceratit(Skåne), tagghudingar(Skåne), trilobiter(Skåne) och graptoliter(Skåne).
I kalkstenen från Gotland hittades trilobiter, tagghudingar, blötdjur och enstaka fiskar.
Mest fossil finns det på Gotland, Öland och även i Närke finns en hel del (på Billingen och Kinnekulle). På en del platser det är olagligt att plocka med sig fossil. (Ortoceratit)
Referenser:
http://faktabanken.nu/sverigefossil.htm
http://www.nrm.se/sv/meny/faktaomnaturen/fossil.321.html
http://sv.wikipedia.org/wiki/B%C3%A4rnsten
· Landhöjning (Rosanna)

Landhöjning, eller postglacial landhöjning, är jordskorpans höjning i främst Skandinavien och Kanada efter nedtryckningen under den senaste istiden. Detta fenomen började man observera under 1700-talet, då man märkte att jorden höjde sig i Norden. Då trodde man att det var havsvattnet som sjönk undan och kallade fenomenet för ”vattuminskning”, medan vi idag vet att det är landet som höjer sig efter att länge ha varit tungt belastat av den kilometertjocka isen under senaste istiden. Landhöjningen sker inte i samma omsättning överallt, men är i Sverige störst i norra landet vid Bottenvikskusten (där landet höjer sig ca 1 cm/år).

Detta fenomen kallas postglacial landhöjning eftersom den är orsakad av att jordskorpan återvänder till ett automatiskt viloläge efter nedtryckningen av inlandsisen.
En annan slags landhöjning, orogenisk landhöjning, är den landhöjning som sker genom kontinentaldrift, alltså när jordens kontinenter rör sig mot varandra eller kolliderar vilket resulterar i att den ena kontinentalplattan skjuts upp på den andra. Det är så bergskedjor bildas, vilket kallas orogenes.

Norra Europa var under istiden täckt av 2-3 km tjock is. Denna tyngt tryckte ner jordskorpan och när isen sedan smälte började jordskorpan återta sitt ursprungliga läge, vilket resulterade i att landet började höja sig, vilket pågår än idag.
När isen smälte täcktes stora delar av jordskorpan av havet. Den högsta strandnivån efter istiden kallas ”Högsta Kustlinjen”, eller ”HK”. HK vid Skuleskogen vid Ångermanlandskusten är den allra högsta i Sverige, på ca 286 m över nuvarande havsnivå (men det har höjt sig ca 800 m sedan istiden), medan HK längst i söder ligger nära nutidens kustlinje. Områden som förr legat under havets nivå har – och fortsätter – successivt ”lyfts” över havsnivån.


Då istäcket var som tjockast i Skandinaviens centrala delar är landhöjning störst där. Jordskorpan idag höjs t.ex. ca 2 mm/år i Göteborgstrakten och ca 9 mm/år i Norrbottens kustland. I Skåne sker ingen landhöjning alls, utan en landsänkning på ca 1 mm/år.

Där landhöjningen pågått har älvar, åar och bäckar grävt sig djupare ner i jorden, vilket innebör att stabiliteten för slänterna har försämrats, av t.ex. ökad grundvattenströmning. Detta motverkas dock till viss del genom lägre portryck (sänkt grundvattennivå), vilket ger bättre hållfasthet i jorden.
Kalkälskande växter kallas också basofiler och är beroedne av en kalkhaltig miljö. Växterna påverkas av markens surhetsgrad struktur, värme och näring. Mycket kalk höjer ph-värdet vilket gör det enklare för växterna att ta upp näring från marken. Platser med hög kalkhalt är oftast väldigt artrika. Exempel på kalkälskande växter är lönn, olika orkideer, alm och krokus.
· Biotoper (Therese)
En biotop är en biologisk term för en speciell typ av omgivning där vissa organismer kan leva. Biotopens egenskaper påverkar på ett sånt sätt att endast vissa organismer mår bättre av att vara i denna omgivning. De grupper av organismer som bor i en biotop kallas för biocenos. I ett industriellt sammhälle som vi lever i är dessa biotoper påverkade av industriell verksamhet. Biotopens karraktär avgörs av abiotiska(fysiska och kemiska faktorer) och biotiska faktorer(levande organismer).

Källor: 


· Skog: produktion & miljöhänsyn, vanliga träd (Viola)
Ungefär hälften av Sveriges landareal består av skog (23 miljoner hektar). Sverige är ett av världens skogrikaste länder och hälften av skogar har privata skogsägare medan 40 % ägs av privatägda eller stadsägda aktiebolag. En av Sveriges största skogsägare är det statliga aktiebolaget Sveaskog som äger cirka 15 % av den produktiva skogsmarken.
Nästan 40 % av allt virke som tas från skogen används i pappersmassaindustri. Historiskt sätt har virke används sedan länge som ved, till verktyg, redskap och inom byggbranschen. Under 1600-talet började produceringen av tjära och i slutet av 1800-talet ökade förbrukningen av sågtimmer. I början av 1900-talet expanderade massa- och pappersindustrin och då ökade frågan om trädmassa.
Angående produktionen är det räknat att ”ungefär hälften av det avverkade virket går till sågverken. Där sågas stockarna till brädor och plank. Det som blir över som flis, sågspån och bark används vidare. Flis går ofta till massaindustrin och blir papper. Sågspån blir skivor eller pellets. Bark eldas och blir energi, antingen i mindre värmepannor eller i stora värmeverk” (skogsstyrelsens hemsida).  Ungefär 8 % används tillvedeldning i småhus.
I skogsbruket används träden oftast innan de slutat växa. I norra Sverige brukar träden sågas när de är 90 till 120 år gamla medan i södra Sverige när de är 70 till 90 år gamla.
Skogen producerar inte bara trämassa utan även bär (blåbär, lingon, hjortron) och svamp. En del svamparter är mycket beroende av skogen för att kunna spridas, eftersom svamparna inte växer med hjälp av fotosyntesen. Svamparna behöver fuktiga, skuggiga miljöer där de tar sin näring från jorden, från löv och rutna träd.
Ur natur och miljöhänsyn är det betydelsefullt att skogägaren tar hänsyn till miljö och natur när olika arbete genomförs i skogen. Insekter, fåglar och olika djur är beroende av skogar. Till ex. insekterna lägger sina ägg i död ved. Äggen utvecklas till larver som blir mat för vissa fåglar som äter insektslarver. Därför är det viktigt att en del döda träd, stubbar och kvistar lämnas kvar i skogen.
Det är också viktigt att undvika att såga riktigt gamla träden, för att i dem finns ofta olika fågelbo (i tallar brukar kungsörnen och andra rovfåglar bygga bo).

I Sveriges skogar finns barrträd och lövträd. De vanliga träden i Sverige är: al, alm, ask, asp, bok, björk, bok, hägg, kastanj, lind, pil, lönn, ek, sälg, jolster, gran, lärk, tall. Granen är ett av de vanligaste träden i Norden.  En del träd har bär som blir föda för flera arter i skogen (rönn, en, hassel, oxel).
Tallens kådan är antiseptisk, antibakteriell och är även effektiv mot vissa svampinfektioner. Den innehåller ett biologisk aktivt ämne som heter fytoncid och som är en naturlig antibiotika. Fytoncidernas egenskap är att förhindra utvecklande av mikroorganismer. Tallskogen kan under ett dygn sprida ut cirka 5 kg flytande fytoncider, medan enskogen cirka 30 kg. Därför är det ett faktum att i barrskog är luften mycket ren (nästan steril).
Referenslistan:
http://www.skogsstyrelsen.se/Upptack-skogen/Skog-i-Sverige/Fakta-om-skogen/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_vanligaste_tr%C3%A4den_i_Sverige
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tr%C3%A4d
http://www.greenmama.se/f--fytoncider-i-129.aspx
http://neostoric.se/hur-en-promenad-i-skogen-kan-radda-ditt-liv/
http://www.norgig.com/national/se/old_trees.html
· Allemansrätten (Christina)
Allemansrätten är inskriven under Sveriges rikes lag. Begreppet allemansrätten uppkom efter en fritids utredning 1940- . Den ger oss frihet att relativt fritt röra oss i skog och mark oavsett vem som äger marken. Men grundregels är att man måste respektera naturen och inte förstöra eller störa naturen och djurlivet i skog och mark. I allemansrätten finns en del gråzoner där saker inte är tillåtna men ändå inte förbjudna heller.  Allemansrätten är en gammal unik tradition som vi har i Sverige. Man får röra sig fritt i naturen och man fritt plocka bär och svamp i skogen till husbehov. Förr i tiden var viktigt för många familjer att kunna dryga ut matförråden på dessa sätt. Samhället ser annorlunda ut i dag än när allemansrätten kom till. Man använder sig av skog och mark på nya sätt inom tillexempel upplevelse industrin, terrängcykling, man åker snöskoter, ökad turism, Bärplockare lockas från andra länder med syfte att tjänar pengar på verksamheten. Så var det inte tänkt att man skulle använda den frihet allemansrätten gav.
Allemansrätten omfattar följande områden: Att färdas i natur, Camping, Allemansrätten på vatten, Vad man får plocka, Elda med måtta, Hund jakt och fiske, organiserat friluftsliv.
Det är kommunerna som har det lokala ansvaret för friluftsliv, naturvård och turism. Länsstyrelsen har det regionala ansvaret för naturvård och friluftsliv de är också tillsynsmyndighet för frågor som rör lagstiftning i anknytning till allemansrätten. Naturvårdsverket för tillexempel miljöfrågor, allemansrätt, friluftsliv, jakt, naturvård och fjällsäkerhet och de ger ut information om allemansrätt, natur och naturvård.
I Sverige finns det även en mängd organisationer och föreningar som har intresse av natur och miljö. De kanske utövar sin idrott eller intresse i vår natur och är på så sätt mån om vår allemansrätt.
· Rullstensås (Christina)
När inlandsisen smälte, uppstod älvar under det kilometer tjocka istäcket. De kraftiga strömmarna, gjorde att sten och grus följde med och slipades runda. Igenomskärning av rullstensås kan man tydligt se att stenarna är sorterade de grövsta ligger underst(block, stenar,grus och sand) och de minsta överst. Vid isens kant mynnade älvarna ut och lämnade efter sig åsar av rullsten. Åsarna kunde vara ca 10 meter höga och de hade smala ryggar som kunde sträckte sig flera mil i riktningen Nordväst- sydost detta på grund av att inlandsisen smälte av i den riktningen. Rullstensåsarna förekom både där isen smält av på land och i vatten. Åsar som uppkom under vatten var oftast plattare för att vågorna plattat ut marken under landhöjningens gång. Rullstensåsarna har genom tiderna haft stor betydelse för människorna. De har används som transport vägar, man slapp bakhåll åsarna gav god uppsikt. Åsarna gav god dränering. Tidig bebyggelse fans runt åsarna då bördig jord avlagrats runt åsarna vid uppkomsten. Här kunde man odla. I rullstensåsarna fans även rikligt med sand och grus som kunde användas till vägbyggen. Åsarna har även stor betydelse vad det gäller vattenförsörjning. Regnvatten rinner lätt ner genom stenarna men hindras att rinna ut och undan genom lerjord son finns runt åsen. På så sätt fungerar de även som vattenreservoarer. Bland Sveriges största ås är Badelundaåsen den sträcker sig mellan Nyköping och Siljan.  



Bilderna kunde inte visas. För att se bilderna gå in på grupp 1a blogg - http://ntgrupp1a.blogspot.se/

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar