Västgötabergen och dess ingående bergarter

Västergötlands platåberg är berg med branta sidor och horisontell överyta. Berget består av flera skikt av sedimentära bergarter som avlagrats under flera miljoner år.  För 250 miljoner år sedan skedde vulkanutbrott som gjorde att magma åkte upp i sprickor i bergen som täckte de sedimentära bergarterna. Då bildades den bergart som kallas diabas som skyddar de underliggande lagren mot erosion.  Diabasen utgör bergens topp och därunder finns bl.a. lager av kalk som bidragit till bergens unika natur, speciellt i sluttningarna runt bergen.  Några kända platåberg i Västergötland är Kinnekulle, Billingen, Mösseberg, Hunneberg och Halleberg. Urberget kring Billingen och Kinnekulle bildades för ca 1700-1670 miljoner år sedan och består av granit och tonalit. Sedimentär bergart är en av de tre övergripande bergartsgrupperna. Sedimentära bergarter finns över hela världen, men utgör endast 5 % av jordskorpan. De vanliga sedimentära bergarterna är kalksten, gråvacka, sandsten och skiffer.

• Klastiska sedimentära bergarter - bildas genom sedimentation eller avsättning av vittringsprodukter från andra bergarter, exempelvis granit och sandsten.
• Avlagringar av biokemisk aktivitet ger upphov till biogena sedimentära bergarter så som kalksten och kol.
• Kemisk utfällning i främst marina eller extrema miljöer kan också bilda sedimentära bergarter, till exempel gips.

Västgötabergen består av urberg som främst består av gnejs och granit, sandsten, alunskiffer som bildades av näringsrik lera och slam, kalksten, lerskiffer och till sist diabasen som är lava som stelnat för flera miljoner år sedan.

Källa:

Wikipedia

 http://www.vbsk.se/vbsk/om-v%C3%A4stg%C3%B6tabergen-2952682

http://friatlasgis.sna.se/sna/webb.atlas?book=X&page=X_14_1.html7

/ Sara Sjöström